En dag var jag och Saga ute och snorklade i havet.
Då såg jag något som skimmrade i botten.
Jag simmade ner för att kolla vad det var, jag tog upp det till strandytan.
Och så såg jag att det var ett halsband med ett hjärta på.
Jag ropade på Saga.
-Saga kom och titta!
Saga kom upp ur vattnet och tog av sig syklåpet.
När hon hade fått av sig syklåpet så frågade hon vad jag hade i handen.
Då sa jag att jag hade hittat det i vattnet.
- Vad är det, frågade Saga.
- Det är ett halsband, sa jag.
- Vad fint, sa Saga.
-Visst är det.
Vi cyklade hem till mig för att kolla lite närmre på det.
Vi gick in i rummet, vi tog fram förstoringsglaset.
Det lyste till i halsbandet jag tappade halsbandet i golvet.
Då förstod vi att det var något magiskt med det.
Vi gick till mamma som stod i köket och lagade mat.
-Mamma mamma de är något magiskt med det här halsbandet!
- Men var har ni fått det ifrån?
-Vi hittade det i vattnet när vi snorklade!
Mamma sa att det kunde ha varit någons.
-Men ni hittade det ju i havet så?
Det började bli sent Saga skulle sova över hos mig.
Vi borstade tänderna, tog på oss pyjamas och gick och la oss.
Jag vaknade mitt i natten av att jag tyckte att jag hörde röster som sa till mig.
-Halsbandet är farligt du måste göra dig av med det.
Jag väckte Saga som sov.
-Saga jag tyckte att jag hörde röster.
-Du drömmer säkert bara, sa hon.
Nästa morgon gick jag och Saga ut i skogen.
Vi gick till den lilla floden långt in i skogen vi hade med oss halsbandet.
Så hårt jag bara kunde kastade jag ut halsbandet i floden.
Det lös till jätte starkt i vattnet helt plötsligt kom det upp en portal ur vattnet.
Jag och Saga visste inte vad vi skulle göra.
Tillslut gick vi in i portalen.
Det enda vi såg var ett stort hus som liknade en skola.
-Undra varför vi hamnade här? sa Saga.
Vi gick runt för att kolla om det fans någon där, det gjorde det inte.
Det var sönder slagna fönster överallt.
Tillslut såg vi en skylt med stora bokstäver stod det FURULUND SKOLAN.
Texten var sönder riven och otydlig att läsa.
Vi undrade hur vi skulle komma tillbaka vi hade inte ens tanken om det förut när vi gick in i portalen.
Vi var helt själva vid en skola vi aldrig sett förut vad skulle vi göra?
Jag kollade på halsbandet jag kastade det de hårdaste jag bara kunde i marken det lös upp lika starkt som när jag kastade det i floden.
Det kom inte upp någon portal jag och Saga väntade en lång stund och tillslut kom det upp en portal.
Vi gick in i den.
Och vi var vid floden igen men det såg annorlunda ut.
Floden var mindre vi gick ner till husen men våra nybyggda hus fanns inte kvar det var bara en äng.
Och dom gamla rivna husen stod kvar.
Ängen var jätte fin med massor av blommor.
Då förstod vi att vi hade kommit bak i tiden.
Jag tyckte att det var synd att dom hade förstört ängen för att bygga hus.
-Vad fin äng, sa Saga.
-Synd att dom rev den, sa jag.
-Visst är det, sa Saga.
Vi gick upp till floden igen jag provade och kasta halsbandet på gräset det lös till och vi var vid floden igen precis som vanligt.
Vi sprang hem till mamma.
-Hej vad har ni varit?, sa mamma.
-Vi har varit i skogen, sa jag.
-Maten är iallafall färdig,sa mamma.
När jag och Saga åt tittade vi på varandra och fnissade.
Jag sparade halsbandet så jag kunde gå till ängen flera gånger.
